lillamammabella

Förlossningsberättelse

Det började med att vi var uppe på förlossningen på kvällen den 23 november. Jag tyckte att Lea hade sparkat så lite. Men allting såg bra ut, hon var en pigg liten tjej och ville inte ha CTG maskinen på sig. Så vi fick stanna ganska länge för att få till en bra kurva. När vi tillslut fick åka hem var klockan 01.00 ungefär. Så det tog ett bra tag innan vi somnade den natten.

 23 nov

Jag sov inget vidare, utan hade värkar från och till. Men slumrade mig igenom dom. Vid 07.00 på morgonen vaknade jag av en ganska ond värk och efter det kunde jag absolut inte somna om. Väckte sambon efter ett tag. Vi gick upp och försökte få i oss lite frukost för att orka med dagen om det nu var dags. Ringde även förlossningen och sa att jag hade regelbundna värkar. Ca 7 min emellan. Dom sa vila, bada och ring om det blir värre. Så jag hoppade i ett bad, låg med strålen på magen och det hjälpte faktiskt lite. Fyllde även badkaret, men det var inte lika effektivt. Försökte vila lite, men hade så ont så det gick inte. Gick omkring och gungade med höfterna istället. Det var det enda som hjälpte lite.

Pratade med en på förlossningen igen, hade så ont. Men stanna hemma sa hon ganska otrevligt. Vi fick i oss lite lunch, nudlar. Sen la jag mig i sängen igen och försökte slumra lite, det gick bra emellan värkarna. Dom var då 5 min emellan ungefär.

Vid klockan 14.00 orkade jag inte mer och ringde förlossningen igen. Fick prata med en som var mycket trevligare och hon sa att absolut är du välkommen. Så vid klockan 15.00 var vi uppe ungefär. Fick komma in på ett förlossningsrum. Lämnade urinprov och så satte dom CTG. Värkarna kom fortfarande med 5 min mellanrum och låg i sängen och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Ville helst stå upp, vilket inte gick när jag var kopplad till CTG maskinen. Fick ligga en halvtimme eller något sånt. Sen kom barnmorskan in och hade en student med sig. Båda undersökte mig och jag var "bara" öppen två centimeter.

Då pratade vi om hur jag skulle göra. Jag hade ganska starka värkar och fick valet åk hem och vila eller stanna kvar men gå ut och gå lite. Vi valde att stanna kvar, jag hade så ont och ville inte åka hem. Fick panodil och dexofen (som om det skulle hjälpa). Så först gick vi ner till fiket och tog en räkmacka. Vilket inte var det lättaste. Sitta bland folk och äta samtidigt som man hade värkar. Men vi tog oss igenom det och gick sen till kiosken och köpte lite gott.

Efter det började våran färd genom korridorerna på sjukhuset. Jag gick och vaggade och stog och hängde på Emil under värkarna. Vi var borta i två timmar ungefär. När vi kom tillbaka var jag öppen 2,5 cm. Suck hur lång tid skulle det här ta. Värkarna kom lite tätare men gick tillbaka till 5 min emellan när jag legat en stund.

18:45 skrivs jag in och ställer mig samtidigt i duschen. Det hjäper en hel del och är super skönt. Hänger fortfarande på Emil under värkarna. En timme senare vaggar jag omkring i rummet och hänger på sängen. Dom funderar på att ge mig en petidin spruta så att jag ska kunna sova lite. Men jag vill vara uppe lite till och försöka uthärda värkarna utan smärtlindring. Undersökning igen vid 20:40 och fortfarande "bara" öppen 2,5 cm. Så 21:05 får jag petidin sprutan och vid halv ungefär somnar jag till lite. Även Emil lyckas få lite sömn då.




 

Vid 23:25 vaknar jag igen och har onda värkar. Dom tycker att jag ska prova med vetekudde, vilket jag gör. Tycker inte att det hjälper. Vid 00.00 undersöks jag igen och nu har cervix utplånats men är fortfarande "bara" öppen 2,5 cm. Nu har jag 2-3 värkar under 10 min. Dom ger mig även panodil för att förstärka petidin sprutan, vilket jag tycker är onödigt. En panodil mot den smärtan jag hade, haha.

Dom tappar upp ett bad åt mig och jag lägger mig. Tyckte det var skönt till jag fick en värk. Fick nästan panik, usch ville absolut inte ligga ner. Så Emil lyfter upp mig och vi tar oss in till duschen istället. Tycker att smärtan är nästan outhärdlig och vet inte vart jag ska ta vägen. Så tar mig ut duschen och vaggar omkring i rummet istället. Barnmorskan tycker att jag minsann ska prova att stå lite längre. Får bricanyl och spyr där någon gång.

Vid 01.00 undersöks jag igen och är nu öppen 4 cm. Får den efterlängtade lustgasen, och jag har hamnat i himlen. Äntligen något som hjälper mot smärtan. Har ont i flera dagar över näsryggen, har tryckt masken så hårt mot ansiktet. Då sätter dom även dropp och ringer efter narkosläkaren. 

Klockan 02.04 sätts Edan. Jag tycker det ska bli jätte läskigt och börjar darra i läpparna och är supernervös. Jag suger i mig lustgas och både Emil och barnmorskan håller mig i händerna och försöker lugna ner mig. Tycker inte den känns särskilt mycket och jag lugnar ner mig. Den hjälper massor, känner knappt av värkarna. Klockan tre får jag penicillin droppet mot GBSen. Och då har mina värkar börjat avta lite. 1-2 värkar på 10 min. Så vid 03.31 tar dom hål på hinnorna så att vattnet går. Känns rätt sjukt och när jag ska gå på toan bara rinner det på hela golvet. Samtidigt som dom tar hål på vattnet sätter dom en skalpelektrod, som inte funkar. Så efter ett tag sätts en ny CTG.

Klockan 05.09 är jag öppen 4,5 cm och dom sätter en ny skalelektrod som nu fungerar. Eftersom det inte händer så mycket sätts värkdropp 05.27. Värkdroppet gör skitont och 06.30 fylls Edan på. Tycker dock inte att det verkar så mycket. Andas min underbara lustgas. Och nu börjar det även trycka neråt väldigt mycket. Vilket gör skitont och är ganska obehagligt. 

Klockan 08.00 görs en ny undersökning och nu är jag öppen 5 cm. Jag har så ont, så barnmorskan vill inte höja värkdroppet. Står upp i gåstolen och andas lustgas. Ganska bra ställning enligt mig. Vid 08.40 kommer narkosläkaren och ger mig en extra stark påfyllning av Edan. Lägger mig ner i sängen och försöker hålla igen trycket neråt.

10.12 sitter jag på sängkanten med lustgasen och kastar mig bakåt under varje värk. Emil står framför och håller i mig och en undersköterska står bakom och trycker på ryggen. Under den här tiden är jag ganska borta. Dom ökar värkdroppet och jag intensivandas i masken för att undvika att krysta. Dom sätter en ny nål i handen då min gamla har lossnat. Vilket jag inte alls märker, är så inne i värkarna och smärtan. Vill gärna krysta, det är ett så starkt tryck neråt. Har 4-5 sammandragningar på 10 min. 

10.56 läggs jag i gyn och får prova att krysta. Känns ganska skönt att äntligen få trycka på. Emil sitter med lustgasen redo och sätter den över munnen när jag inte har krystvärkar. Vilket fungerar jätte bra.

Klockan 11.45 kommer hon ut och läggs på min mage. Världens finaste tjej, hon har knappt något fosterfett  på sig. Hon skriker direkt och den stolta pappan får klippa navelsträngen. En kvart senare kommer moderkakan, och den är hel. Hon visar oss moderkakan och hinnorna. känslan när hon kommer upp på magen är helt obeskrivlig. Det är världens finaste lilla tjej som kommer och kärleken till henne är enorm.

Fick en slitning på inre blygdläppen och två stycken stygn sätts. Känns lite obehagligt när hon syr, men det var bedövningen som gjorde ondast.

Lea får tag på bröstet en stund innan hon bajsar ner mig och sig själv. Så Emil får gå och tvätta av både henne och mig. Tror att vi ligger och myser ett tag då efteråt. Sen 13.37 måste jag upp och kissa, det rinner blod på hela golvet och toaletten blir totalt röd. Ställer mig i duschen och försöker skölja av mig allt. Blir jätte yr och illamående, så får hjälp till sängen och får syrgas. Känner mig genast bättre. Nu kommer även den berömda fikabrickan in. Det har varit mitt mål under hela tiden. Jag och Emil skålar i jouce och jag tar en klunk. Sen vid klockan 14.00 börjar jag få jätte ont i magen och dom tycker jag är väldigt blek. Dom tror att det kan vara urinblåsan som trycker, så en kateter sätts. Då börjar jag även med lustgasen igen eftersom jag har sån smärta. Blöder och det kommer nästan en halvliter, får lite medicin och lite mer dropp. 

14.30 kommer läkaren och det är massor med folk runt omkring mig. Kan inte ens hålla lustgasen själv, och den sitter nästan som klistrad vid mig då jag har så ont. Dom försöker massera så att livmodern ska dra ihops sig. Vilket den inte gör och det gör jätte ont under tiden dom masserar. Blöder massor och förlorar 650 ml på 20 min. Emil tycker det hela är ganska otäckt då jag ligger i en blodpöl med massor människor runt omkring mig. Han håller sitt nyfödda barn och vet inte vad som händer.

Dom lägger över mig i en annan säng och jag måste släppa lustgasen, vilket är super jobbigt. Så kör dom mig till operation och jag har så ont så ont. Är ganska nervös och gråter av rädsla och smärta. Dom försöker lugna ner på operation och förklara att dom bara ska tömma livmodern på blod och få den att dra ihop sig. Jag sövs 15.12 och dom är klara 15.35.

16.20 vaknar jag upp och ser Emil och Lea bredivid mig. Körs då upp till förlossningen igen. Det första jag frågar är vad hon väger och hur lång hon är. 4000 gram och 52 cm lång. Där ligger vi och pratar och myser lite. Är fortfarande ganska borta efter narkosen.

18.50 körs vi till special BB och både jag och Emil är helt slut. Lea sover på mitt bröst och bredvid Emil under natten. Vi sover inte så värst mycket. Har svårt att slappna av.

Jag förlorade sammanlagt ca 2500 ml blod. Dagen efter var jag kritvit och blodvärdet låg på 70 någonting. Så jag fick tre påsar blod och mådde mycket bättre efter det. På kvällen togs katetern bort och jag fick äntligen duscha.

Vi stannade på BB till em den 28 november pga att jag hade fått blod och att Lea var lite gul.

Det var världens upplevelse och jag är så lycklig att ha fått världens finaste tjej!